När man sitter här och tänker på hur man mår,
Så kan man inte hjälpa att fälla en tår.
När man inte förstår varför man får de kännlslorna man har,
Man sitter och hoppas att de försvinner och inte är där i flera dar.
Man sitter och tänker på sin sambo och sina barn,
Man vill inte att de ska se mig, söndrig som man har åkt igenom en köttkvarn.
Man vill att de ska få en man och pappa som de förtjänar,
Men man ligger här svag och och bara fördärvar.
En pappa som ligger och inte duger till,
Det är nu livet kanske får som den vill.