Livet ska va som guld och gröna skogar,
Springa dagligen med en mask som ser ut som att man mognar.
Men innerst inne så vill man bara skrika åt alla,
Att backa för man håller på att falla.
När du sitter där med ditt perfecta liv och du ler med ditt stora flin.
Så står jag har och vill krypa ur mitt skin.
Att vara alla till lags och upprätta det som jag tycker är rätt,
Så får man ett slag och en spark och frågan: varför gör du det på ett svårare sätt.
Att va i en sån här kropp,
Som help plötsligt bara slutar, det säger stopp.
Men man klamrar sig fast vid livets kant och skriker men ingen hör för alla ser en som en fjant.
Att jobba sönder sig för att man tror att i slutändan så kanske man kan köpa sig ett bättre liv,
Men allt man får är att man måste ta längre kliv.
Att gå i sånna skor som de jag har,
Jag lovar dig du hade bara orkar i några dar.
Men jag har en familj att försörja så jag måste va stark.
Så jag sår här med ryggen rak,
Men innan för så ligger jag på knä och håller i min mark.